En vecka i Värmland har nu gått
En vecka har nu gått. Där går det en viss gräns när det gäller mig och Värmland. Kan inte förklara men en vecka hemifrån sitt känns vill jag lova. Visserligen sitter jag här med magen full av stekta pannkakor och blåbärsylt som serverades av morsan. Ganska så skönt att bara sätta sig vid bordet och bli serverad tycker jag.
Sätter mig full i magen framför datorn för att plita ner några rader innan jag ska ta bilen och göra mig en sväng ute i detta enormt fina solsken som vi har här idag. Farmor & Farsan ska få besök av mig idag. Gjorde upp med farsan att komma upp nu vid halvfem för att sen gemensamt åka till farmor, som inte vet om att jag är hemma =)
Inte illa att jag orkar koppla upp mig mot detta sega modem här varannan dag för att kunna skriva min blogg eller hur. Ska bli kul att komma hem sen och kunna lägga till bilder efter ordning som jag inte klarar härifrån. För kameran gillar jag att använda i tid och otid. vissa får stå ut med mycket när jag har kamerna i min hand och tro mig det blir bilder man kan småle till efteråt. Men jag tror att man ska va snäll här och bespara dem som råkat ut för blixten i sitt face att slippa se sig på bild här. Ja alla förutom Birre & Beth för deras nyllen ska upp här =)
Gårdagen var ett evigt slit vill jag lova. Morsan ville ha hjälp med att röja undan massa grenar och skräp som kommer upp på våren i trädgården. Farsan var här för någon vecka sen och tog ner en stor björk och där fanns det grenar vill jag lova. sen en stor häck vid vägen som morsan kapade strax därpå. Så det blev 3 körningar till tippen med kärran full. När jag slitit klart detta var det att åka upp en snabbis till mormor och morfar med kärran och bilen för morsan har ju ingen dragkrok på sin då da. När jag väl kör mot Munkfors sen kommer en svart BMW i full fart mot mig på min väghalva och med hela dess sida skrapandes i vägräcket. Deras rattlås hade satt sig fast när de körde och därav denna körning. Efteråt så tänkte jag vilken tur att jag inte körde som jag brukade precis där för då hade en fontalkrock varit ett faktum. Man har nog några skyddsänglar som sitter och trängs på mina axlar, ser över mitt liv i helheten.
Fy va jag längtar hem till stan för livet på landet är inte min grej. Det är nu efter en vecka då man börjar känna klorna växa ut och man är redo att klättra upp för några väggar. Men kusinens kalas är nu flyttat från Lördag till söndag så detta innebär yttligare ett dygn i Värmland. Men vem vet det kan bli sent på söndag och då åker jag hem till stan först på måndag. Men lugnt förövrigt för kusinens present kom med posten idag så jag e nöjd att ha det fixat må du tro. Kan ju inte skvallra om vad det är ifall att hon skulle mot förmodan läsa detta. Men jag kan ju säga som så att ser ni en tjej utanför systemet i Sunne imorgon som bankar på dörren långt innan de öppnar så kan det va min kusin eftersom hon fyller de magiska 20 imorgon =) Å det må man hylla med en redig fylla =)
Skämt och sido nu rusar klockan iväg så det är dags för mig att försöka komma iväg. Jag har ju lovat farsan att va där vid 16:30 så det är bara att komma igång och försöka släppa denna dator nu. Men jag lovar att snart skriva här igen men nu när jag är här som sagt var så är det inte dåligt om jag skriver varannan dag. Så tills vi ses igen kära blogg så får du ta väl hand om den eventuella besökare som nyfiket sticker in näsan för att läsa mina rader. Å i nästa vecka kommer bilderna så ladda upp ordentligt med popcorn & läsk för att se mina bravader i helhet här i Värmland sen lovar jag att fin bild på Birre kommer att visas här när hon blåser upp hela sitt face sent en lördagskväll. Vem vet kanske även att bilden på Beth kommer upp då hon slickar i sig saltet från en djup popcornsskål. Till dess sköt om er och lev väl// Per