pellepop

WOW såg en underbar film nyss, en sådan som man inte bara kan släppa taget från. Man får en diagnos och hela livet ställs på kant, en tragisk fast helt underbar film som sagt var. Vill du le och känna glädje så ska du försöka se "Last Holiday" denna går just nu på canal+

Varför ska man oroa sig för morgondagen när inte ens denna dag är till ända? Man vill ju ta hand om livet och fylla det med en massa glädje istället för alla tråkigheter man tvingas få reda på varken man vill eller inte. Jag tror ju att skulle all media ge oss goda och glada nyheter istället för krig, misshandel och all annan smörja så skulle vi alla vara gladare och le mera än vad vi gör idag. Känslan av att vara kär ger en just den glädjen, man skiter fullständigt i all tråkighet som sker i omgivningen, man är förtrollad och blind helt enkelt. Man blundar helt enkelt och gräver inte ner sig i alla tråkigheter som median ger en i rutan, löpet eller via grannar som snackar om det senaste tragiska som hänt. Sure! säger säkert en del som läser detta nu, killen lever i fantasilandet bland små fluffiga moln och allt är glatt. So what! om jag gör det och skiter fullständigt i alla problem för en stund och bara andas lycka med mycke glädje. Att gräva sin egna grav som jag gjort för länge leder ingen vart, man gräver bara djupare i geggan.

Den dy jag faktiskt lever i och gjort i många år måste ta ett slut någon gång, det är time att fylla igen graven och börja leva. Varje dag som går är en dag mindre i ens liv, ingen tid att spilla mer.

Jag är så tacksam för den flytväst jag tilldelades för några månader sen, ett stort hopp tändes i mitt hjärta och jag kände mycke glädje och ännu mer kärlek flyta i mitt blod. Bara veta att det finns någon som älskar mig och vill vara med mig är en känsla som ger mig allt i livet just nu, visst är det tokigt men man önskar alla fick känna det minst en gång i livet för att kunna förstå meningen med varför vi blir till och får den chans till liv som vi faktiskt har. Tror inte att denne som gav mig flytvästen och förstahjälpen i form av mun mot mun metoden genom fantasin förstår hur glad jag är att just hon med STOR H dök upp just då. Ok återigen så anser nu några till att, ja denna killen är verkligen uppe i det blå. JA? så om jag är det då, alla har rätt till att känna lycka som sagt var.

Ok nu till verkligheten en stund då, så att du som tror jag har fått fjäderlös pippi i fågelholken och drar några bloss för många av nått starkare än cigg håll dig kvar ett tag till och läs för jag vill berätta nått lite extra nu. Jo jag var på party ikväll och inget vanligt party där vi män brukar dyka upp, ett party där det säljs en massa silicon & plastsaker en del hårda och en del mjuka med trevliga former till rimliga priser, nej inte försäljning av sexleksaker då da för den med normal fantasi genast skulle tänka annars utan ett Tupperware party bland plast och siliconprylar, kvinnor och barn plus en matglad blandning mellan bebis och barn =) Ok jag vet att det är ingen normal plats för en man att vara på men tro mig denna kväll gav en hel del att tänka på faktiskt.

För det första så blev jag bjuden in i kvinnornas hemliga värld. En värld som häpnade mig helt kan man säga utan att ljuga. Men det var oxå en stund för att komma ifrån verkligheten för ett tag. Det börjar bra med att jag var givetvis sen, skulle ha vart där redan 18:00 men den tiden sprack för mig. jag dundrar in i Lenas vardagsrum snarare 20 över och hälsar glatt på alla kända och okända face. Pernilla som höll i det hela var en aningen nervös och det gjorde inte det hela bättre med att jag kom in där i kvinnornas heligaste möte som sker då och då i varandras vardagsrum. Men jag hade inte missat något för Pernilla hade inte kommit igång riktigt än med att demonstrera de olika sakerna och för en uteätare som jag är så har dessa grejer bara setts i olika kök dock ej mitt egna. Men jag hitta snart en plats mitt bland damerna och sjönk snabbt in i Tupperwares otroliga utbud av grunkor. Nej jag tänker inte sälja in några saker till någon här, men insåg snabbt att frågan kom upp i min skalle hur mycke enklare matlagningen faktiskt skulle kunna vara med dessa produkter. Med dessa saker som visades så skulle även jag kunna baka lite gott bröd hemma, för det fanns en uppsjö av saker till det med givetvis.

Jag var såld på produkterna men min matlagning är minimal och bakningen ska vi inte ens prata om för den finns inte i mitt hem. Lena hade glatt gett info bakom min rygg hur jag förvarar mina ägg så jag gav en del glada skratt märkte jag. Man kan inte hjälpa att med födseln så kom där en snopp och inget sinne för kökets arbetsyta, jag vet nu att äggen ska stå i kylskåpet och inte på köksbordet. Men är man sugen på äggmacka en kväll så köper man ägg, är då 6 packen slut får man köpa 30pack, göra 4 äggmackor och sen glömma bort resten av äggen så ursäkta för att de inte blev ståendes i kylen =) Nåväl nu har de gått ur tiden och ska slängas ändå.

Åter till själva partyt. Jag fastna givetvis för en produkt extra mycket som jag kunde se i min fantasi att denna klarar jag mig faktiskt inte utan. En röd bytta som man bland annat kunde koka ris i micron med. Strålande tänkte jag denna ska jag bara ha, för fy fabian så trist det är att ens försöka lyckas koka ris och sen med möda och svett försöka göra ren en gryta där risen kokat fast i bästa fall, för i mitt fall så har de garanterat bränt fast. Så nu är de problemet ur världen för jag har köpt Tupperware =) 319:- kosta det och kommer om några dagar. Om den faktiskt kommer att användas i mitt kök eller alls är en annan femma, kan ha godis i den om den annars så det löser sig. Kommer nog fortsätta äta ute så länge som jag lever ensam ändå.

Nu till själva poängen med allt detta skrivande. Lycka var ordet och lycka var känslan. Pernillas lilla dotter var med och den solstrålen skratta med mig eller åt mig, Lena påpeka att man kan väl inte annat göra när man ser dig =) Det förklarar då varför lilla Elin mest såg rädd eller skrek rakt ut när kvinnorna försökte göra grimaser, fasen några såg snyggare ut då de försökte få till ett funny face. Men att sitta där och lilla Elin att le gav mig iallafall värme inombords. För vad kan vara mer lycka än att se ett barn le ett leende som man vet är av den ärliga sorten och inte tillgjort som vi vuxna försöker få till då & då. Vem vet det kanske är dom där pappakänslorna som börjar på att slå på vällingklockan i mitt huvud nu oxå det vet man aldrig. Det är tur för mig att jag har Moa att springa runt och leka med på olika leksaksaffärer ganska ofta så jag får den där extra kicken av glädjen i livet. Men efter några timmar är man helst slut och vill vila. Man skulle vilja låna 10% av dess energi som de har så man lättare kunde hänga med i alla svängar i shoppandet och lekandet lättare.

Men denna kväll slutade gott och med magen full av morötter som jag satte i mig av stor mängd så Lena höll på att tappa hakan då jag ens smakade på grönfodret och ännu mer att jag gillade det. Efter att jag lovat Lena att passa Moa på måndag så tacka jag för mig och begav mig till McD för lite kvällsföda av den mer onyttiga sorten. Nu ska man bara komma på nått kul för en snart 8årig tjej att göra på måndag med, får nog kolla vad som går på bio kanske eller nått.

Som tjejen i filmen jag nyss såg så bör man nog vårda och ta hand om dagen man befinner sig i som om den vore sista dagen i ens liv. Börja leva livet innan livet lever fan med en, men framförallt ge och få glädje i stora mängder och ännu större mängd kärlek för då tror jag att livet kommer levas längre och starkare, men även se motgång som lärdom för de får man ju med på köpet i de underbara liv vi fått en mycket kort stund på jorden...

En mycket lycklig PellePop med Elin som precis börjat leva livet...

Nattens timme är slagen och ännu en dag har gått i ens liv. Även dessa timmar som man varit vaken har gått i shopping utan lycka. Lyssnar på en härlig remix med Abba - SOS, undrar varför jag fastnat för just den låten =)

Lena & Moa gjorde mig sällskap även idag, jo jag försökte övertala Lena för en tripp till Ullared men jag fick nöja mig med Nordstan och Backaplan. Det är ju inte helt fel det heller och en snygg tröja blev det allt oxå.



Man måste ju ha något att krama, även om Moa gärna ger en och annan kram mellan springloppen hon har mellan alla butiker som säljer Mp3 spelare. Förövrigt så ser jag banne mig inte klok ut där, mitt på golvet inne i hjärtat på Coop Backaplan blev detta foto till.



Ok att det blåser och är kallt i stan men jag slänger INTE ut 98:- på en mössa från H&M. För min del kan gärna den kedjan lägga ner herravdelningen för den är så pytteliten och trist så det kvittar. Förfasen barnavd. är ju även den bra mycke större än herr och sen återstående 90% av butikens yta är för kvinnorna. Mössan va ju inte ens snygg även om den satt på mig =)



Någon svan blev det inte idag heller, fast jag vet att det var riktigt nära =)



Fast vadå Chilli säljer ju spöken, man får skaka ordentligt på dem om något ska komma ur dem *S*



Vad kan va bättre avslutning på en hård dag än lite mat. Ok jag äter inte detta varje dag, men Palermo Pizzeria på Hisingen har banne mig stans godaste mat. Tro mig jag har testat MÅNGA ställen i denna stad. Odinspizzerian kommer på god andra plats.

Vad ska man säga om detta. Jo shopping är för mig en klen tröst i väntan på att få åka 30mil med bilen och krama om en underbar kvinna. Diggar Abba - SOS fortfarande =)

Godnatt säger jag från min lilla säng här i Gbg för nu hoppas jag att John Blund snart kommer



My love 4 u are BIG!!!

Sovit som en sten inatt, med ett leende på mina läppar för hon med stort H skulle ringa mig på förmiddan. Så man har legat lite på lur här på morgonen och väntat på telefon. MEN idag var det ingen sockerlen, härlig röst som ringde först i min mobil. Nej det var från bilverkstan, de ville ha in min bil mellan 07:30-08:00 på torsda morgon?? Hur jag nu ska orka vara på plats vid den tiden är för mig en gåta, fast datorn i bilen måste ju lagas så det blir att masa sig upp.

Ligger just nu och bara väntar på att hon med STORT H ska ringa. Jag skicka givetvis ett sms direkt efter att jag lagt på luren från verkstan. Hon med stort H är bara så underbar, det är hon som ger mig den där glädjen i livet som man önskar att alla kunde få känna av någon gång. Klockan tickar och hon borde snart vara hemma nu =)

Det är liksom inte kul när man får dendär känslan av att man inte passar in riktigt. Alla omkringen är vackra och felfria, sen är man där mitt i allt och känner sig som om man vill försvinna.

Värst är det när man blir bjuden på fest och man dyker upp, lätt e det då att den där förbaskade fasaden klär på sig snabbare än ögat. Vad tänker de, vad tror de man är för clown? Jo jag ser mig själv som en kass clown utan nått att komma med. De första frågorna som man blir "dömd" på är vad jobbar du med? vart bor du? Då är det kört för mig! Jag har liksom inte de där sociala i samhället som ett jobb och därför råder det ingen tvekan hos vissa utan honom är det fel på. Bor man sen inte i det "bästa" område så får man ställa sig på balkongen och röka resten av kvällen, för ingen skulle mörka om man frös till is och ramlade ner liksom.

Har man sen tillråga på allt riktigt starka känslor för någon så blir det som grädde på tårtan. Duger man verkligen? Är man rätt för denne? Vad har jag att ge? Kommer hon se mina brister och fel direkt? Shit! denna lista kan göras lång. Men känslorna blir svarta som sot om en småsak dyker upp som egentligen inte är något fast svider till i hjärtat.

Livet är lite för pressat just nu och jag har svårt att hålla i trådarna, känns som jag vill springa runt hela världen just nu och bara säga förlåt till alla. Man har säkert trampat sönder någon fot här och där genom resan. Jag är livrädd för mig själv när detta kommer smygande på mig som raketost. Jag missuppfattas väldigt lätt, får dumma tankar och blir väldigt osäker på mig själv, mer än vanligt då. Det mest underbara nu vore att krypa upp i den famn hos den man har känslor för och känna sig trygg, nu känner man sig bara som den där dammiga nallen i hörnet.

Jag har fått höra att jag skriver väldigt fritt. Vissa undrar verkligen genom andra då hur jag kan va så öppen om allt detta. Bloggen är mitt stöd när jag fastnar i livets gegga och kört fast med båda fötterna i skiten. Det enda som hjälper då är en glad ton i mitt öra eller skriva av sig här så fingrarna får skavsår. Jo jag vet att jag försöker skoja bort det hela men sånt e livet.

De som inte känner mig eller inte vet nått om mig ser mig som kaxig och en kille med för mycke självförtroende. Det enda de ser då är en del av fasaden som jag tydligen inte kan sudda bort helt, men tro mig jag sliter verkligen med att få den väck. Problemet är att under den fasaden är jag en väldigt känslig person som kommer fram då, vet liksom inte hur jag ska hantera den alla gånger.

Jag skulle önska att om någon läser detta och känner igen sig skrev en kommentar till mig här. Börja skrivandet med PRIVAT så fixar jag till det så ingen annan kan läsa det du skrivit. Skriva ord betyder mycket att få läsa när man mår apa.

Hur skönt är det inte att vara nyrakad och nyduschad, lukta gott och facet e lent

& skönt. Sen hoppa rakt ner i säng där man bäddat nytt, men tro inte att lakanen är manglade=) Det är väl typ de enda jag har att njuta av, ensam, naken fast ren.

Jag vet inte vad jag gjort för allt barkar åt helvetet verkar det som. Jag har därför lagt ner massa forum där jag vart medlem dock ej aktiv så mycket sista halvåret. Funderar även på att lägga av med bloggen, inte lika kul längre om man säger så. Det bästa vore om man kunde dra ur sladden till nätet helt och bara försvinna helt.

Lyckan verkar inte vara min grej helt enkelt. Jo jag tror på ödet, fast idag ville jag verkligen inte tro på det. Det ringer i telefonen under samtalet ett X antal gånger, ringer på dörren osv. Vet inte vad jag ska göra längre liksom, hoppas verkligen inte att allt e kört men det känns så nu=(

Ska försöka somna till "Fyra Bröllop & en begravning" Vi får se vad det blir för lilla mig i framtiden =(