Lucifer verkar vara min bror
Hur skönt är det inte att vara nyrakad och nyduschad, lukta gott och facet e lent
& skönt. Sen hoppa rakt ner i säng där man bäddat nytt, men tro inte att lakanen är manglade=) Det är väl typ de enda jag har att njuta av, ensam, naken fast ren.
Jag vet inte vad jag gjort för allt barkar åt helvetet verkar det som. Jag har därför lagt ner massa forum där jag vart medlem dock ej aktiv så mycket sista halvåret. Funderar även på att lägga av med bloggen, inte lika kul längre om man säger så. Det bästa vore om man kunde dra ur sladden till nätet helt och bara försvinna helt.
Lyckan verkar inte vara min grej helt enkelt. Jo jag tror på ödet, fast idag ville jag verkligen inte tro på det. Det ringer i telefonen under samtalet ett X antal gånger, ringer på dörren osv. Vet inte vad jag ska göra längre liksom, hoppas verkligen inte att allt e kört men det känns så nu=(
Ska försöka somna till "Fyra Bröllop & en begravning" Vi får se vad det blir för lilla mig i framtiden =(
Your destiny is what you make of it, var det nån som sa. Lägga ner bloggen?!?! ÄR DU GAAAAALEN,MANNEN!? Då har jag ju inget kul att läsa längre. Och DET är inge kul jue!!
Nä ryck upp dig mannen och face the future! Lägg inte ner bloggen för tusan bövlar! Jag behöver dina bloggar(buäää!) Om ingen annan gör det så läser jag faktiskt den! Kram så länge från mig...
Jag tycker det skulle vara utomordentlgit tråkigt om du slutar blogga för även en positiv liten galning som jag från skåne har vi våra dåliga stunder i livet. Jag hittar liote olika vinklar i dina bloggar på liknande situationer i mitt eget liv och det hjälper genom att bara läsa dina texter och se lite på bilderna så hittar man en ny väg i den mörka djupa skogen.
Varje erfarenhet, bra eller dålig, är en byggsten i den person man är och som till slut gör att man känner sig levande och blir den som kompisar och andra tycker om att vara i närheten av.
En liten liten gest som en oväntad liten gåva, vykort, sms, ja vad som helst som bara visar att man tänker på och bryr sig om någon kan göra en trist vardag till en gyllene helg med solsken inombords bara av att få höra fåglarna i träden och se barnen leka (nerskitade och hysetriskt skrattande)medans föräldrarna förtvivlat försöker få dem att inte slänga sig i lervällingen. Vi vuxna borde vara mer som barn, inom vissa gränser naturligt vis. Hittade mitt barnasinne på riktigt igen när jag köpte boken "365 TV-fria aktiviteter för dig och ditt barn" som jag tycker alla föräldrar bör införskaffa sig(och leklystna män).
Skriv på mannen du har en förmåga att utrycka dig som jag inte vill förlora att få ta del av här i dina bloggar.
