Läran om livet, till dig som tror du är så perfekt. 2000st ord skrivet om detta
Jag fryser klockan är 05:42 och det är många nu som snart vaknar eller är vakna redan. Jag sitter här och har inte sovit alls inatt igen. Ligger i sängen verkligen försöker att sova men tankarna spinner runt i mitt huvud. Ta för ett exempel en kommentar till nått jag har skrivit här och denne som skrev det fick mig att tänka på en sak. Orden denne skrev var
kanske är svårt att få folk att följa med dig ut och fika var och var annan dag.. de flesta vuxna männsikor har ju ett jobb att sköta..
Man skriver här för att uttrycka sig eller förmedla något. För min del är det mest för att radera tankarna ur mitt huvud som håller mig vaken. Om man läser det som blev skrivet i denna kommentar så lyser det snart igenom. Man blir klassad till att inte vara som alla andra eller är det avundsjuka för det man tror jag lever i? Just den raden denne skrev: De flesta vuxna människor har ju ett jobb att sköta PUNKT PUNKT PUNKT. Just dessa tre punkter var som att bli skjuten i hjärtat och själen. Det liv jag lever just nu är inget jag valt snarare min kropp som tvingat mig att ta ett ordentligt kliv ner och tänka till.
Varje dag är för mig också en fight för att klara mig igenom. De som inte känner mig eller vet varför jag är hemma gör som samhället i övrigt man blir dömd under en bissar även ibland mörk och totalt felaktig tanke från en individ som inte alls känner mig.
Efter all den tid jag tvingats vara hemma för att jag inte vissa dagar tar mig ur sängen, äta mat eller något så enkelt som svara i telefon så blir man arg på sig själv. Man vill komma tillbaka till livet som man hade innan och ha ett jobb. För det är just de som är den sociala biten i vårt korta liv som säger att du är normal. Om du inte är av en högre tjänst i arbetet för då är du lite bättre än de andra varför inte vara lokalvårdare men då tillhör du de lägre i klassen.
Jag som sitter här då vilken klass blir jag slängd i av dem som har sitt perfekta liv sina tre skrikande ungar en kombi och allra helst en villa på någon fin postadress. Eller den som lever ensam fast ändå har ett jobb att gå till och kan sina dagliga rutiner till punkt och prick.
En del är titelkåta och vill ha nått extra att berätta för de denne möter att de är någon slags Chef för något i sitt yrke. Sen åter igen så är det ju skillnad på att va chef och lokalvårdare. Eller att bo på en fin postadress istället för ett ställe det skrivs mycket om i tidningar att där händer många brott.
Låt mig då berätta en av sakerna som hänt mig i livet.
Det var veckan före jul. Årtalet är ur mitt minne men någon gång på 90talets mitt. Själva julaftonen skulle vara på en tisdag och jag stod i ett köpcentrum för att sälja porslin av finare klass. Som veckorna innan jul alltid är så var det full rulle och folk bar hem sina kassar fulla med saker till andra. I många fall handlar det mest om att barnen givetvis ska få uppleva en fröjdefull jul med många fina paket och sen sitta i jultomtens knä för att bli fotograferade. Sen har vi oss vuxna som många av oss köper klappar till nära & kära för att sen förhoppningsvis få något tillbaka. Men ärligt hur ofta får vi vuxna paket av varandra som innehåller sånt vi verkligen vill ha? Nej det blir ofta samlat i en hög och man använder sällan det man fått. Fast i mitt fall så har det vart reko saker som jag faktiskt använt vissa saker mer andra saker mindre. Nog om detta åter till min berättelse från denna julvecka. I de köpcentrum där jag sålde så fanns det på den tiden många utstötta ur samhället. Dessa underbara människor som verkligen hade en och annan historia att berätta från deras liv som var värt så mycket mer att lägga i hjärtat än att springa fötterna av sig på butikerna och handla julklappar bara för att det ska vara så. Jag har aldrig bett folk att gå eller stött bort dom i jobbet oavsett vad. Många vill bara prata och berätta något känna att det fanns hopp liksom. Denne person som detta handlar om var speciell och har satt mitt med många andras hjärtan i brand när detta berättas. Han var runt de 35-40åren kommen fast svårt att avgöra då han verkligen var sliten. Hans händer va svarta och slitna som hans övriga utstrålning. På pricken en vecka före jul så kommer han fram till mig med ögonen fäst på pjäs som var till salu för 850: - Han beundrade denna länge och väl kan jag lova. Det var en oljelampa som var av modell större i porslin. Har för mig att den var blå/grön i färgerna och mycket vacker att se på. Han tittar på mig och säger den där vill jag ha. Inga problem sa jag det e klart du ska ha den. Jo det finns ett problem säger han och det är att mina pengar kommer på måndag, dagen före julafton. Men jag vill ha den poängterar han. Åter igen inga problem säger jag, kommer du på måndag när du fått pengar så är lampan din jag reserverar den till dig.
Varje dag kom han förbi och titta på lampan bytte några ord med mig och såg rent nöjd ut. Helgen kom och det blev fullt upp att göra vill jag lova men han kom förbi för att titta och då han märkte att jag hade häcken full med galna kunder som köpte saker för att kunna gå hem till sina familjer sen och slå in presenterna och senare riktigt slita upp paketen efter att de fyllt magarna med så mycket mat att de bara egentligen vill gå på toa en sväng och läsa reklam. Sen ska man givetvis sitta där och säga åhhh så fin denna vet jag precis vart jag ska ha. Mellan maten och jultomten så är det givetvis Kalle Anka och hans vänner som man sitter med barnen och tittar på. Man är med släkt eller kanske bara familjen just denna dag och frossar i sig mat och byter stålar i form av presenter alltså.
Helgen var över och nu stundar den mest Djävulska dag på året i affärerna, dagen före julafton några timmar. Men jag va laddad och redo i max för att sälja kan jag lova. Kommer in i gallerian och ska precis ta bort filten jag hade över porslinet jag sålde där. Grejen var den att jag va vid detta lag kompis med alla utstötta i denna galleria så mina grejer fick vara i fred. Andra som stod på samma ställe som mig och sålde sina prylar fick saker snodda & sönderslagna. Men frågar du mig så var de svin av hög klass i försäljning. De valde sina kunder efter hur de såg ut och motade bort övriga med nått snorkigt fnys, såg ner på dem och pratade skit om dem när de var i närheten. Samma personer som jag har pratat med hela veckan och gjort mig kompis med. Men då fick porslinet jag hade vara i fred också.
Filten var nästan av och vem står där framför mig om inte den man som vart och tittat på lampan hela tiden. Han sträcker fram 850:- för att köpa, tro mig nu var jag ett enda stort frågetecken över det inträffade. Där står mannen med de slita svarta händerna och trasiga kläder med en ålder på mellan tänkbara 35-40åren, fast han såg ut som närmare 70. Tankarna for runt som en häst på Täby Galopp på mig i skallen nu. Varför denna lampa? Kan ju också tillägga att det var rena rama turen att den fanns kvar för jag hade ju lovat att reservera den men kunde väl aldrig tro att han faktiskt skulle köpa den. Så hade en kund innan lagt upp pengar så hade den blivit såld kan jag lova. Men ödet var på min sida denna gång och affären gjordes upp.
En flis hade gått bort i porslinet under själva lampfoten. Det märkets inte dock men jag påpekade detta med en ursäkt och erbjöd att dra av 50:- för detta. Han gick med på det och betalade 800:- utan att tveka. Jag bad han gå hem med ena delen av lampan först för att sen komma tillbaka och hämta den andra. Den var väldigt otymplig att frakta annars om man skulle ta båda på en gång då denna lampa var i två stora delar nästan som en piedestal.
Han traskar glatt iväg med sin nyinköpta lampa och kommer snart tillbaka för att hämta den andra delen. Med sig i handen hade han en välfylld godispåse. Det var plockgodis från Pressbyrån och där är det ju inte billigt vill jag lova men fan så gott. Sträcker fram denna påse med orden Varsågod denna skall du ha för att du varit så snäll och trevlig hela vecka mot mig. Jag bockar mig av glädje för vad jag hade fått av mannen fast min nyfikenhet höll på att koka över vid detta laget. Varför köpte han lampan??? Jag tänkte e ju bara tvungen att fråga.
Jo det är som så att min far gick bort för två veckor sen och idag fick jag en liten slant i arv. Istället för att köpa dricka för alla pengarna som jag gör varje dag så ville jag ha något att minnas han med. Denna lampa var så vacker och jag har ordnat ett hörn hemma i min lägenhet där den ska få stå och jag ska kunna se den varje dag och tänka på min far.
Tro mig nu var det inte långt från tårar hos mig. Där står jag dagen före julafton med min kund som berättar detta och i handen håller jag min godispåse som jag fått för min godhet mot denne. Behöver jag säga att detta har varit nått jag tänkt på ofta och speciellt vid jul. Tankarna finns också vart denna man befinner sig idag? Jag hoppas han har en av mina änglar som vakar över han så inget går galet för han. /Andepaus, samlar mig lite
Det jag vill ha sagt med detta är att ALLA E LIKA MYCKET VÄRDA!!! Döm inte andra för hur dom ser ut eller vad dom gör, titta dig själv i spegeln istället och fråga dig om du inte har några brister som inte syns i den fasad du lever i? Utan lokalvårdaren så skulle chefen få sitta upp till näsan i skit. Oavsett vilken hudfärg man har så är alla lika mycket värda som människa och bör tammefan på ren svenska bli behandlade därefter. Sluta sparka på den som redan ligger, hjälp denne upp istället. Ett hej eller ett ärligt leende kostar varken tid eller pengar fast det ger rikedom till den som behöver få känna sig som en i gänget en medmänniska som har ett värde. Till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga att jag är vuxen men har inget jobb just nu pga att min kropp inte har kraften för det så ursäkta mig så hemskt mycket för det du perfekta människa utan problem.
Nu har klockan hunnit bli 07:20 så jag hoppas verkligen att du har läst detta och kanske även skänker en kommentar på detta för att det är nått som jag får ett leende på mina läppar då jag faktiskt ser att någon har läst och lämnar ett tecken från sig. Även den som lämnar en plump i kommentarerna uppskattar jag faktiskt för ordet är fritt, det är dina ord inte mina som du skriver. Nu ska jag lägga mig igen och hoppas på att jag somnar helst innan 09:00
En kram till dig från mig/Per
kanske är svårt att få folk att följa med dig ut och fika var och var annan dag.. de flesta vuxna männsikor har ju ett jobb att sköta..
Man skriver här för att uttrycka sig eller förmedla något. För min del är det mest för att radera tankarna ur mitt huvud som håller mig vaken. Om man läser det som blev skrivet i denna kommentar så lyser det snart igenom. Man blir klassad till att inte vara som alla andra eller är det avundsjuka för det man tror jag lever i? Just den raden denne skrev: De flesta vuxna människor har ju ett jobb att sköta PUNKT PUNKT PUNKT. Just dessa tre punkter var som att bli skjuten i hjärtat och själen. Det liv jag lever just nu är inget jag valt snarare min kropp som tvingat mig att ta ett ordentligt kliv ner och tänka till.
Varje dag är för mig också en fight för att klara mig igenom. De som inte känner mig eller vet varför jag är hemma gör som samhället i övrigt man blir dömd under en bissar även ibland mörk och totalt felaktig tanke från en individ som inte alls känner mig.
Efter all den tid jag tvingats vara hemma för att jag inte vissa dagar tar mig ur sängen, äta mat eller något så enkelt som svara i telefon så blir man arg på sig själv. Man vill komma tillbaka till livet som man hade innan och ha ett jobb. För det är just de som är den sociala biten i vårt korta liv som säger att du är normal. Om du inte är av en högre tjänst i arbetet för då är du lite bättre än de andra varför inte vara lokalvårdare men då tillhör du de lägre i klassen.
Jag som sitter här då vilken klass blir jag slängd i av dem som har sitt perfekta liv sina tre skrikande ungar en kombi och allra helst en villa på någon fin postadress. Eller den som lever ensam fast ändå har ett jobb att gå till och kan sina dagliga rutiner till punkt och prick.
En del är titelkåta och vill ha nått extra att berätta för de denne möter att de är någon slags Chef för något i sitt yrke. Sen åter igen så är det ju skillnad på att va chef och lokalvårdare. Eller att bo på en fin postadress istället för ett ställe det skrivs mycket om i tidningar att där händer många brott.
Låt mig då berätta en av sakerna som hänt mig i livet.
Det var veckan före jul. Årtalet är ur mitt minne men någon gång på 90talets mitt. Själva julaftonen skulle vara på en tisdag och jag stod i ett köpcentrum för att sälja porslin av finare klass. Som veckorna innan jul alltid är så var det full rulle och folk bar hem sina kassar fulla med saker till andra. I många fall handlar det mest om att barnen givetvis ska få uppleva en fröjdefull jul med många fina paket och sen sitta i jultomtens knä för att bli fotograferade. Sen har vi oss vuxna som många av oss köper klappar till nära & kära för att sen förhoppningsvis få något tillbaka. Men ärligt hur ofta får vi vuxna paket av varandra som innehåller sånt vi verkligen vill ha? Nej det blir ofta samlat i en hög och man använder sällan det man fått. Fast i mitt fall så har det vart reko saker som jag faktiskt använt vissa saker mer andra saker mindre. Nog om detta åter till min berättelse från denna julvecka. I de köpcentrum där jag sålde så fanns det på den tiden många utstötta ur samhället. Dessa underbara människor som verkligen hade en och annan historia att berätta från deras liv som var värt så mycket mer att lägga i hjärtat än att springa fötterna av sig på butikerna och handla julklappar bara för att det ska vara så. Jag har aldrig bett folk att gå eller stött bort dom i jobbet oavsett vad. Många vill bara prata och berätta något känna att det fanns hopp liksom. Denne person som detta handlar om var speciell och har satt mitt med många andras hjärtan i brand när detta berättas. Han var runt de 35-40åren kommen fast svårt att avgöra då han verkligen var sliten. Hans händer va svarta och slitna som hans övriga utstrålning. På pricken en vecka före jul så kommer han fram till mig med ögonen fäst på pjäs som var till salu för 850: - Han beundrade denna länge och väl kan jag lova. Det var en oljelampa som var av modell större i porslin. Har för mig att den var blå/grön i färgerna och mycket vacker att se på. Han tittar på mig och säger den där vill jag ha. Inga problem sa jag det e klart du ska ha den. Jo det finns ett problem säger han och det är att mina pengar kommer på måndag, dagen före julafton. Men jag vill ha den poängterar han. Åter igen inga problem säger jag, kommer du på måndag när du fått pengar så är lampan din jag reserverar den till dig.
Varje dag kom han förbi och titta på lampan bytte några ord med mig och såg rent nöjd ut. Helgen kom och det blev fullt upp att göra vill jag lova men han kom förbi för att titta och då han märkte att jag hade häcken full med galna kunder som köpte saker för att kunna gå hem till sina familjer sen och slå in presenterna och senare riktigt slita upp paketen efter att de fyllt magarna med så mycket mat att de bara egentligen vill gå på toa en sväng och läsa reklam. Sen ska man givetvis sitta där och säga åhhh så fin denna vet jag precis vart jag ska ha. Mellan maten och jultomten så är det givetvis Kalle Anka och hans vänner som man sitter med barnen och tittar på. Man är med släkt eller kanske bara familjen just denna dag och frossar i sig mat och byter stålar i form av presenter alltså.
Helgen var över och nu stundar den mest Djävulska dag på året i affärerna, dagen före julafton några timmar. Men jag va laddad och redo i max för att sälja kan jag lova. Kommer in i gallerian och ska precis ta bort filten jag hade över porslinet jag sålde där. Grejen var den att jag va vid detta lag kompis med alla utstötta i denna galleria så mina grejer fick vara i fred. Andra som stod på samma ställe som mig och sålde sina prylar fick saker snodda & sönderslagna. Men frågar du mig så var de svin av hög klass i försäljning. De valde sina kunder efter hur de såg ut och motade bort övriga med nått snorkigt fnys, såg ner på dem och pratade skit om dem när de var i närheten. Samma personer som jag har pratat med hela veckan och gjort mig kompis med. Men då fick porslinet jag hade vara i fred också.
Filten var nästan av och vem står där framför mig om inte den man som vart och tittat på lampan hela tiden. Han sträcker fram 850:- för att köpa, tro mig nu var jag ett enda stort frågetecken över det inträffade. Där står mannen med de slita svarta händerna och trasiga kläder med en ålder på mellan tänkbara 35-40åren, fast han såg ut som närmare 70. Tankarna for runt som en häst på Täby Galopp på mig i skallen nu. Varför denna lampa? Kan ju också tillägga att det var rena rama turen att den fanns kvar för jag hade ju lovat att reservera den men kunde väl aldrig tro att han faktiskt skulle köpa den. Så hade en kund innan lagt upp pengar så hade den blivit såld kan jag lova. Men ödet var på min sida denna gång och affären gjordes upp.
En flis hade gått bort i porslinet under själva lampfoten. Det märkets inte dock men jag påpekade detta med en ursäkt och erbjöd att dra av 50:- för detta. Han gick med på det och betalade 800:- utan att tveka. Jag bad han gå hem med ena delen av lampan först för att sen komma tillbaka och hämta den andra. Den var väldigt otymplig att frakta annars om man skulle ta båda på en gång då denna lampa var i två stora delar nästan som en piedestal.
Han traskar glatt iväg med sin nyinköpta lampa och kommer snart tillbaka för att hämta den andra delen. Med sig i handen hade han en välfylld godispåse. Det var plockgodis från Pressbyrån och där är det ju inte billigt vill jag lova men fan så gott. Sträcker fram denna påse med orden Varsågod denna skall du ha för att du varit så snäll och trevlig hela vecka mot mig. Jag bockar mig av glädje för vad jag hade fått av mannen fast min nyfikenhet höll på att koka över vid detta laget. Varför köpte han lampan??? Jag tänkte e ju bara tvungen att fråga.
Jo det är som så att min far gick bort för två veckor sen och idag fick jag en liten slant i arv. Istället för att köpa dricka för alla pengarna som jag gör varje dag så ville jag ha något att minnas han med. Denna lampa var så vacker och jag har ordnat ett hörn hemma i min lägenhet där den ska få stå och jag ska kunna se den varje dag och tänka på min far.
Tro mig nu var det inte långt från tårar hos mig. Där står jag dagen före julafton med min kund som berättar detta och i handen håller jag min godispåse som jag fått för min godhet mot denne. Behöver jag säga att detta har varit nått jag tänkt på ofta och speciellt vid jul. Tankarna finns också vart denna man befinner sig idag? Jag hoppas han har en av mina änglar som vakar över han så inget går galet för han. /Andepaus, samlar mig lite
Det jag vill ha sagt med detta är att ALLA E LIKA MYCKET VÄRDA!!! Döm inte andra för hur dom ser ut eller vad dom gör, titta dig själv i spegeln istället och fråga dig om du inte har några brister som inte syns i den fasad du lever i? Utan lokalvårdaren så skulle chefen få sitta upp till näsan i skit. Oavsett vilken hudfärg man har så är alla lika mycket värda som människa och bör tammefan på ren svenska bli behandlade därefter. Sluta sparka på den som redan ligger, hjälp denne upp istället. Ett hej eller ett ärligt leende kostar varken tid eller pengar fast det ger rikedom till den som behöver få känna sig som en i gänget en medmänniska som har ett värde. Till dig som skrev kommentaren vill jag bara säga att jag är vuxen men har inget jobb just nu pga att min kropp inte har kraften för det så ursäkta mig så hemskt mycket för det du perfekta människa utan problem.
Nu har klockan hunnit bli 07:20 så jag hoppas verkligen att du har läst detta och kanske även skänker en kommentar på detta för att det är nått som jag får ett leende på mina läppar då jag faktiskt ser att någon har läst och lämnar ett tecken från sig. Även den som lämnar en plump i kommentarerna uppskattar jag faktiskt för ordet är fritt, det är dina ord inte mina som du skriver. Nu ska jag lägga mig igen och hoppas på att jag somnar helst innan 09:00
En kram till dig från mig/Per
Kommentarer
Postat av: Pill Pill
Du är nog en av få som så fullt ut kan se bortom allt när det gäller andra och se dem för dem de är... Detta gör dig till en underbar person glöm aldrig av det. Du är unik!!!!
kram
Postat av: Maria
Hejpårej! Jo allt är fint här. Hoppas din dag idag var en av de bättre dagarna av de senaste dagarna. Hur jag nu fick till den meningen. Ta inte åt dig av någon som inte orkar se utanför sitt eget hus. KRAMAR
Trackback
