pellepop

Ett pussel, en bild som föreställer helvete. Det är mitt liv just nu och de pussel jag lägger. Det är svart som en kolbit och känslorna för livet tynar bort allt mer för varje stund. Man har de sista bitarna i handen att lägga ut på bordet för att göra pusslet klart. Varje steg man tar är tungt och man vill bara skrika rakt ut i den tomma, svarta, kalla natten.

 

Jag orkar inte mer snart. Man kvävs av alla krav och måsten i livet som sänker ner mig som människa i skiten. Drunknar totalt snart i all skit som står mig upp till hakan. Tankar som kommer är ?Varför blev man till? hur länge till ska man behöva vara kvar? kan det bli mörkare nu?

 

Fan det känns i hela ens kropp att något är helt fel. Man känner hur man andas tungt ibland och kramp fyller kroppen i varje ben. Klockan är 6 på morgonen och man har inte fått en blund i ögonen. Istället ligger man och oroar sig över de kommande timmar som följer denna nya dag. Jag vill stänga av och vara ensam nu ett bra tag?

 

Allt man försöker göra rätt blir så fel hela tiden. Man försöker göra allt för att finnas till för andra personer i ens närhet, även om man knappt kan andas rätt själv. Man ger skratt i fasaden som man döljer sig bakom för att det inte ska synas hur det känns där inne i själen. Men nu är jag trött på hela skiten och stänger bara av. Har gjort det förut och gör det igen fast denna gång blir det för en längre tid. Jag är medveten om att en del personer i ens liv kommer man inte ha mer kontakt alls med efter detta men då är det meningen att det är så de ska vara.

 

Skriver inte detta för nått jävla medlidande. Den som ens närmar mig nu kommer jag blockera ut från mitt liv för evig. Åter igen känner man sig liten och sitter där ensam i rummet och leker med lego eller kraschar någon bil i väggen. Återigen ska man behöva känna denna känsla som man gjort så många gånger förr. Men jag är trött på livet och alla omöjliga krav man ständigt måste stå upp till hela tiden. Man får svälja allt för ofta de ord som sårar ens hjärta. Ta bara detta med att vara snart 34år och inte har skaffat fru, hus, volvo, tax och det värsta tänkbara som sårar mest BARN!! Ja hur ofta får man inte höra detta piskas mot en som regn i facet när man cyklar i motvind och det regnar småspik, för det är så de känns när någon säger det. Tamefan så lever vissa livet igenom med deras fasader som om det vore en idyllisk 50tals bild från den perfekta familjen i USA. Vissa får bara en familj med sambo och ett barn som ett trolleritrick. Andra får barn med X antal olika partners. Sen är det de som aldrig får chansen till detta som för livet vidare och det är väl där jag känner mig mest hemma och kommer mest troligt trilla ner i den lådan.

 

Jag kommer inte säga förlåt till någon för att jag tar avstånd nu för att bara va själv. Det är min fulla jävla rättighet att göra det jag vill utan att någon ska sticka näsan i nyfikenhetsgrytan. Har bara en sak att säga: Sköt dig själv å skit i mig?