pellepop

Varför känner jag mig i vägen? Varför känns jag som en börda för andra i min närvaro? Detta är en känsla som är ovana för mig då jag har förr haft många i min närvaro. Jag blir överlycklig när det ringer och någon faktiskt söker upp mig. Då menar jag en person jag bryr mig om och som finns där. Men i för många fall när det ringer så vill någon ha hjälp med ett mobilproblem eller så är det nått företag som vill sälja något.

Idag har jag mobilen på ljudlöst och svarar inte någon när jag ser att det ringer. Jag har rätt till en dag som denna utan att behöva ifrågasättas varför. Ibland händer det att folk nästan tar förgivet att bara för att de ringer mobilen och signaler går fram så ska man svara i mobilen. Blev man lika arg/sur förr när inte varenda kotte hade mobiler och kunde nås i tid och otid? Jag menar var man inte hemma så kunde man inte svara eller hur? Det sköna med mina mobiler är att en av dem tar bara emot samtal medans den andra har jag bara för att ringa ut. Detta innebär att ingen kan ha kollen på mig om jag sitter i telefon för länge eller för mycket, jag väljer själv om jag vill prata eller inte med vederbörande.

Kvällen har vart soft. Klockan 20:54 ringer jag pizzerian för att beställa en kebabpizza med banan, ok jag vet skum kombi men skitgott. Tur att man är stammis för stället stänger 21:00 Så nu är det kväller och jag funderar mest på att ta ett bad för att testa de nya skumprodukterna jag köpte igår. Det vore skönt med tanke på denna skitdag som inte blev bättre av att jag låg och storlipade åt avsnitt 10 i tv-serien "Kyle XY" som var ett hjärtgripande avsnitt i en serie som jag hoppas det kommer en säsong 2 av så snart som möjligt.

Mauro Scocco gör brutalt bra musik som passar just nu. Snacka om en artist som skriver med känsla. Det finns några låtar på nya skivan som verkligen bär mig fram. "Sex fot under" är en av dem.  
Den känns som en befrielselåt som man gärna vill uppleva och tvingas en dag att få göra det för där har man inget val. Döden kommer ju bara, men inget jag ska hjälpa på traven för att den ska komma snabbare. Men där kan man aldrig försäkra sig för olyckan kan vara framme snabbare än man anar och ens tid på jorden är över. Vi vet inget om morgondagen eller 5år framöver egentligen. Må du spela trumpet för Sankte Per varje dag vännen. Du är saknad av många?

Ni som skriver kommentarer till min blogg, TACK! Det värmer varje gång man ser att någon faktiskt har läst vad man skrivit. För mig har bloggen blivit ett bra sätt att försöka förklara mitt liv och även kunna skriva av mig både sorg, glädje & depp fast glädjen vill jag helst försöka behålla inom mig och inte skriva bort. Nu ska jag fylla badet och släcka alla lampor, tända levande ljus i badrummet för att försöka känna lugn.

Sov så gott vännen vart du än är och vad du än gör just nu/Per