Kärlekstankar i natten

Vid älvens kant fanns ett rött hus. Där bodde mitt livs kärlek vet jag idag. Hon var allt man kunde önska sig att finna i en kärlek. Hade man inte bara varit så ung och full av nyfikenhet på livet så tror jag faktiskt att jag vart världens lyckligaste man just nu.

Men ödet ville annorlunda, kan säga att jag tänker på henne ganska ofta. Visst man borde ha gått vidare för länge sedan och släppt tanken på henne. Men har man upplevt den stora kärleken så finns där alltid en plats i hjärtat för henne. Varför jämför man varenda kvinna man möter med henne? Varför kan ingen banka ner mig så hårt i kärleksträsket igen som hon gjorde?


Men släppa henne går bara inte och frågan är om det någonsin kommer lyckas.


Klockan är för mycket som den är just nu. Med tanke på vad jag ska göra imorgon så borde jag ha sovit för länge sedan. Imorgon är en dag då man ska vara trevlig och kanske få något sålt. För att sen komma hem till ensamheten igen. Jag är inte olycklig på några vis, dock inte hellre deppig. Men när hon kommer i min tanke så stannar världen upp för mig. Vi var unga på livet hon och jag på den tiden. Våra blickar möttes när jag tog studenten, det var då jag för första gången fick möta hennes lena röda läppar med mina. Tro mig jorden snurra på lite extra den gången och många gånger därefter det året vi var ett par. Hade tänkt på henne mycket innan den kvällen, så hon var inte okänd för mig precis. Men vem kunde tro att vi skulle ha blitt ett par?


Våra vägar skildes åt när jag skulle flytta och känna livet, göra karriär och tjäna pengar. För det var pengarna på den tiden som var drivkraften. Hade jag kunnat vrida tillbaka klockan så många år nu så kan jag lova att mitt val hade blitt annorlunda. Men vem vet det var väl med det som med mycket annat, ödet?


Kan med handen på mitt hjärta erkänna att det har bara funnits en liknande kvinna av hennes slag i mitt liv sen dess. Fel att jämföra men jag såg inte likheterna där först. Men efter ett tag i sällskap med den andra, som idag är en mycket god vän till mig. För något par blev aldrig vi, det var hennes val inte mitt. Men de säger att man ska va mer än nöjd över att fått känna lyckan en gång i livet, sen är det större chans att vinna på lotto än att få samma lycka igen.


En av mina kusiner ser detta i mig. Hon har sagt någon gång på senare tid att Eva var din stora kärlek eller hur? Då nickade jag bara och höll med. Hade jag lyckats fånga den andra kvinnan som av en slump dök upp i mitt liv så hade nog min kusin fått se min sanna glädje igen. Jag vet i alla fall att morsan hade blitt glad över att få hjälp med veden =) Men jag är otroligt glad att ha henne som vän idag, för bättre vän är svår att finna faktiskt. Hoppas även att Eva lever lycklig i sitt liv för man och barn har hon idag och det är väl typ det enda jag vet om henne nu. Men tankarna finns kvar och livet måste gå vidare?


Varför denna blogg nu då mitt i natten? Jo en bild kom på min mobil för ett tag sen. En bild tagen på hennes lillasyster, det var Eva upp i dagen. Minnen kom tillbaka och jag kände en stark saknad efter henne igen. Precis när den börjat bli lite suddig i minnet men långt ifrån borta.


Vem vet en vacker dag kanske jag finner henne som är menad att leva i vårat liv, först då släpper jag tanken på Eva och morsans favorit som gillar att stapla ved. Men fram till dess ska jag fortsätta älska mig själv mest och ingen annan. Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som lyckan får?


Kommentarer
Postat av: Lena

Ödet vill inte alltid det man själv önskar. Jag tror att du kommer att finna Henne en vacker dag och då kommer allting annat och alla andra att blekna. Du kommer bara att ha ögonen för henne. Du förtjänar det, min vän. Verkligen DU förtjänar det! Du har dock rätt i att Livet går vidare, det måste det göra och det är bara att acceptera att Livet inte alltid är rättvist mot en. Look who's talking! Ska jag säga haha men jag har accepterat att jag inte funnit det där lilla extra och kanske aldrig kommer att finna den heller men jag är nöjd med det lilla jag har. Och det ska man vara. Jag har ju accepterat mitt Öde som det är. Du är en fin kille och det kommer Hon också att se.
Kram på dig...

2007-08-15 @ 21:54:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0