Göteborgstrollen del 1
Ibland funderar jag på livet, vad är vi för några egentligen? Är det en dröm vi lever i eller har det en mening? Ja livet är fullt av frågor som söker svar.
Jag har mer börjat tänka på de små trollen som bor i stan. Nej jag har inte blivit knäpp utan att det verkligen finns troll i vår stad här. En familj bor i Brunnsparken under en av broarna som går över kanalen. Det är Fabian som blev far till Knut, Konrad och Magdalena ihop med hans trollfru Paulina. De är släkt genom Fabian med Avenytrollen som tror de tillhör den finare delen av släkten. På Avenyn bor nämligen Elinora som har två barn vid namn Harald & Isidor. Fabian och Elinora är nämligen syskon och barn till Ulrik & Hedvig, fast med sina 158år tillsammans så börjar de bli slita och grå troll. De flyttade från Lilla Bommen för 79år sen när det första barnbarnet föddes, nämligen Magdalena.
Ulrik & Hedvig hitta en oas ut på Hisingen vid den tiden som kallas Svartemossen. En sjö liten och nätt som passade Ulrik ypperligt att bada i de heta sommardagarna på året. Hedvig hade då inga problem att lämna stan på den tiden, de kände nog båda att de hjälpt stadsfolket nog redan då.
När de flytta till Svartemossen så fanns där inga hus runt om i den mängd som det gör idag. Några enstaka gårdar med fattiga bönder var de som de gamla paret gillade att hjälpa. Till skillnad från lanttrollen så var stadstrollen de snälla och hjälpte gärna människor som var i nöd. Hedvig berättar så gärna den gången som Ulrik för första gången skulle hjälpa en bonde att mjölka hans ena ko. Nu var det ju inte det lättaste för denna yngling till troll som precis lämnat stan att mjölka tyckte han. Trotts det att Hedvig försökte få bort de tankarna från hans huvud så var det ingen idé för han skulle verkligen göra det. Ulrik hade ju studerat bonden Oscar ett antal gånger då han dragit i spenan så mjölken hade pumpats ut i träspannen på golvet. Ulrik med sin längd på 5cm är ett ståligt troll och lite längre än genomsnittet. I normala fall så blir de runt 3cm fast starka som en häst.
Dagen kom då Ulrik tog mod till sig för att mjölka, Hedvig ler extra mycket när hon berättar detta och Ulrik sitter i hörnet på köket och muttrar lite över hela den historien. Det var som man såg riktigt hur pinsamt han tyckte det hela var. 1juli för 79år sen stod han redo i ladugården. Bonden skulle inte vakna än på 2timmar så tid fanns det tillräckligt mycket över för att slutföra jobbet. Ulrik skjuter fram den enormt stora trähinken och placerar den precis under kossans spenar. Med ett lätt språng träpallen som han skulle stå på för att nå upp till spenan. Väl uppe på pallen så tar han ett skutt upp på den första spenan, klämmer sig fast och börjar guppa. Visst det ska erkännas sa Hedvig att några droppar mjölk kom det allt ur kossan, blinkar åt Ulriks håll för att med en blinkning ge han lite beröm i denna historia. Nu hade han guppat på samma spena i 20min och kände det var dags för en paus. I hinken hade han väl lyckats få till 1 liter mjölk i alla fall och kände sig mäkta stolt för detta. Men nu uppstod problemet. Hur i hela fanders skulle han lyckas komma från spenan till pallen? Klamra sig fast ordenligt för att grubbla lite över saken en stund. Det enda han kom fram till efter 2min var att svinga sig från kon och förhoppningsvis hamna på den stora pallen, jag menar där fanns nog med plats för 28 trollrumpor att sätta sig på. Tiden var inne och Hedvig vågade inte ens se på spektaklet så hon höll för sina buskiga ögon med båda händerna. Ulrik hasar ner till det yttersta på spenan och börjar gunga. Mustiga stenblock ropar han helt plötsligt rakt ut då han faller med en kullerbytta ut i tomma luften. Rakt ner i spannen där han fick sig ett rejält dopp i den varma mjölken. För det han inte hade med i räkningen var att spenan skulle vara så såphal där nere. Han gled helt enkelt av och med denna plums hamnade han i spannen. Nu blev det skrik i ladugården för av Ulriks höga stämma så började korna även råma i högan sky. Hedvig klättrade för allt hon var värd upp på hinken och firade ner sin svans för att hjälpa sin lilla mjölkande gubbe i nöd. Du ska ju inte tro att han var glad när de efter en vilostund begav sig hem i morgonsolen som stekte på ganska fint på Ulriks mjölkdränkta kropp. Hedvig skratta åt han och sa: Du kan ju snart ta gräddfilen hem om solen får steka lite mer på dig.
Tro mig den dagen badade Ulrik i minst 4timmar i Svartemossens sjö för att bli av med mjölken från sin kropp. Sen den dagen har han heller dock aldrig mjölkat en kossa något mer. Han är numera väldigt noga med att berätta för sina barn & barnbarn att aldrig ens försöka sig på att mjölka någon ko hur lätt det än må se ut att vara.
Men det som Hedvig & Ulrik ser mest fram emot nu är bröllopet som ska stunda mellan Knut och hans sköna troll som kommer från Heden. Anna heter hon och kan riktigt tindra med sina ögon så varje litet småtroll blir helt till sig i trasorna. Om bröllopet får ni höra mer om senare, on det verkligen är någon som läser mina fabler vill säga =)
Jag har mer börjat tänka på de små trollen som bor i stan. Nej jag har inte blivit knäpp utan att det verkligen finns troll i vår stad här. En familj bor i Brunnsparken under en av broarna som går över kanalen. Det är Fabian som blev far till Knut, Konrad och Magdalena ihop med hans trollfru Paulina. De är släkt genom Fabian med Avenytrollen som tror de tillhör den finare delen av släkten. På Avenyn bor nämligen Elinora som har två barn vid namn Harald & Isidor. Fabian och Elinora är nämligen syskon och barn till Ulrik & Hedvig, fast med sina 158år tillsammans så börjar de bli slita och grå troll. De flyttade från Lilla Bommen för 79år sen när det första barnbarnet föddes, nämligen Magdalena.
Ulrik & Hedvig hitta en oas ut på Hisingen vid den tiden som kallas Svartemossen. En sjö liten och nätt som passade Ulrik ypperligt att bada i de heta sommardagarna på året. Hedvig hade då inga problem att lämna stan på den tiden, de kände nog båda att de hjälpt stadsfolket nog redan då.
När de flytta till Svartemossen så fanns där inga hus runt om i den mängd som det gör idag. Några enstaka gårdar med fattiga bönder var de som de gamla paret gillade att hjälpa. Till skillnad från lanttrollen så var stadstrollen de snälla och hjälpte gärna människor som var i nöd. Hedvig berättar så gärna den gången som Ulrik för första gången skulle hjälpa en bonde att mjölka hans ena ko. Nu var det ju inte det lättaste för denna yngling till troll som precis lämnat stan att mjölka tyckte han. Trotts det att Hedvig försökte få bort de tankarna från hans huvud så var det ingen idé för han skulle verkligen göra det. Ulrik hade ju studerat bonden Oscar ett antal gånger då han dragit i spenan så mjölken hade pumpats ut i träspannen på golvet. Ulrik med sin längd på 5cm är ett ståligt troll och lite längre än genomsnittet. I normala fall så blir de runt 3cm fast starka som en häst.
Dagen kom då Ulrik tog mod till sig för att mjölka, Hedvig ler extra mycket när hon berättar detta och Ulrik sitter i hörnet på köket och muttrar lite över hela den historien. Det var som man såg riktigt hur pinsamt han tyckte det hela var. 1juli för 79år sen stod han redo i ladugården. Bonden skulle inte vakna än på 2timmar så tid fanns det tillräckligt mycket över för att slutföra jobbet. Ulrik skjuter fram den enormt stora trähinken och placerar den precis under kossans spenar. Med ett lätt språng träpallen som han skulle stå på för att nå upp till spenan. Väl uppe på pallen så tar han ett skutt upp på den första spenan, klämmer sig fast och börjar guppa. Visst det ska erkännas sa Hedvig att några droppar mjölk kom det allt ur kossan, blinkar åt Ulriks håll för att med en blinkning ge han lite beröm i denna historia. Nu hade han guppat på samma spena i 20min och kände det var dags för en paus. I hinken hade han väl lyckats få till 1 liter mjölk i alla fall och kände sig mäkta stolt för detta. Men nu uppstod problemet. Hur i hela fanders skulle han lyckas komma från spenan till pallen? Klamra sig fast ordenligt för att grubbla lite över saken en stund. Det enda han kom fram till efter 2min var att svinga sig från kon och förhoppningsvis hamna på den stora pallen, jag menar där fanns nog med plats för 28 trollrumpor att sätta sig på. Tiden var inne och Hedvig vågade inte ens se på spektaklet så hon höll för sina buskiga ögon med båda händerna. Ulrik hasar ner till det yttersta på spenan och börjar gunga. Mustiga stenblock ropar han helt plötsligt rakt ut då han faller med en kullerbytta ut i tomma luften. Rakt ner i spannen där han fick sig ett rejält dopp i den varma mjölken. För det han inte hade med i räkningen var att spenan skulle vara så såphal där nere. Han gled helt enkelt av och med denna plums hamnade han i spannen. Nu blev det skrik i ladugården för av Ulriks höga stämma så började korna även råma i högan sky. Hedvig klättrade för allt hon var värd upp på hinken och firade ner sin svans för att hjälpa sin lilla mjölkande gubbe i nöd. Du ska ju inte tro att han var glad när de efter en vilostund begav sig hem i morgonsolen som stekte på ganska fint på Ulriks mjölkdränkta kropp. Hedvig skratta åt han och sa: Du kan ju snart ta gräddfilen hem om solen får steka lite mer på dig.
Tro mig den dagen badade Ulrik i minst 4timmar i Svartemossens sjö för att bli av med mjölken från sin kropp. Sen den dagen har han heller dock aldrig mjölkat en kossa något mer. Han är numera väldigt noga med att berätta för sina barn & barnbarn att aldrig ens försöka sig på att mjölka någon ko hur lätt det än må se ut att vara.
Men det som Hedvig & Ulrik ser mest fram emot nu är bröllopet som ska stunda mellan Knut och hans sköna troll som kommer från Heden. Anna heter hon och kan riktigt tindra med sina ögon så varje litet småtroll blir helt till sig i trasorna. Om bröllopet får ni höra mer om senare, on det verkligen är någon som läser mina fabler vill säga =)
Kommentarer
Postat av: Anonym
fattar inget av den här.
Postat av: PellePop
Det är en saga, inte meningen man ska fatta så mycket=)
Trackback
